Star Wars: The Force Unleashed

Diskutera kort-, bräd-, TV- eller datorspel.
Användarvisningsbild
Dark-lord
Jedirådsmedlem
Inlägg: 5325
Blev medlem: 29 december 2009 kl. 21:56
Ort: Örebro

Re: Star Wars: The Force Unleashed

Inlägg av Dark-lord » 18 mars 2015 kl. 14:58

Det du säger stämmer ju delvis bra, men finns lite osanning i det. Rahm Kota spelade en rätt viktig roll i BattleFront Elite Squadron som huvudkaraktären X2s mentor. Men för det mesta har de hållit sig inom TFUs ramar, som du säger.
“This will be a day long remembered. It has seen the end of Kenobi, it will soon see the end of the rebellion.”

Användarvisningsbild
Dark-lord
Jedirådsmedlem
Inlägg: 5325
Blev medlem: 29 december 2009 kl. 21:56
Ort: Örebro

Re: Star Wars: The Force Unleashed

Inlägg av Dark-lord » 9 mars 2016 kl. 17:10

Blev, bara lite så där, att dra igenom detta relativt korta spel nu. Tänkte posta lite tankar och så jag har om spelet för tillfället efter att ha upplevt det i sin helhet för första gången på rätt länge.

Gameplayet, ja, jag är ju inte världens största gamer direkt, så jag kan inte göra en jättenoggrann jämförelse och analys här, men det jag får säga lite kort och gott är att det är ett väldigt underhållande hack and slash, med många många olika combos som går att uppgradera relativt straight-forward. Problemet är väl att dessa combos och krafter man kan använda, känns SJUKT over-powered. Alla finishing moves på svårare fiender eller bossar, när man fullständigt krossar de med blixtar eller force push, känns mer som något man skulle se av en Gud/superhjälte än den sortens Jedi vi har vant oss vid.

Combat-systemet är, som sagt, underhållande, men känns(med undantag av alla combos) väldigt simpelt. Man spammar attackknappen för att hugga massor, helt enkelt. Går att kombinera med krafter på kreativa sätt, men överlag är det mest bara "hugga". Kraften är helt klart fokuset för combat i detta spel.

Storyn är en av de starkare punkterna i spelet, även om det finns en hel del brister jag märkte av nu. Grundidén för det hela är väldigt bra, och man greppas ändå med någorlunda i berättelsen, som i sig är väldigt enkel att följa som ett äventyr.

Det som misslyckas är dock till viss del karaktärerna. De är inte dåliga eller så, men jag upplever de alla som väldigt underutvecklade. Birollskaraktärerna främst då, känns inte riktigt som om någon mindre karaktär får någon plats att växa i storyn, varken som egen karaktär eller i relation till Lärjungen/Galen Marek. Även Lärlingens karaktär upplever jag som något underutvecklad, trots att han är den som tar upp hela fokuset i spelet. Jag förstår och tycker om idén med det hela, en person som börjar som skurk och utvecklas till något av en anti-hero och hjälte. Men tycker aldrig vi riktigt lärde känna karaktären ordentligt, får ingen direkt inblick i hans inre. De ger oss ett antal småpikar redan tidigt i spelet om att han ångrar sig lite efter att han dödat Jedi, men det är inget som direkt förklaras eller läggs särskilt tyngd på vid senare tillfälle. Karaktären börjar tvivla på det han gör efter en punkt i spelet, men hela hans omvändning känns alldeles för hastig. Direkt efter att han träffat Kota och räddat Bail Organa börjar Vader känna konflikt i honom, ett band till hans nya vänner. Istället för att verkligen tjäna sina nya allierades tillit och vänskap, så möter han Bail Organa, sedan dras Mon Mothma och Garm Bel med utan någon större roll i spelet eller betydelse. Återigen, jag förstår hela tanken med det hela, och är en bra grundidé med det hela, men är just att det hela inte är utvecklad ordentligt som är problemet lite. Kan bero på att storyn är något för kort, mer tid hade kunnat gjort en del, samt på något sätt gett karaktärer som PROXY, Juno och Kota större roller.

Början av spelet känns en aning repetativ. Döda en Jedimästare, återvänd, bli förolämpad av Vader, döda en ny Jedimästare, osv. Jedimästarna, i synnerhet Kazdan Paratus(det var verkligen något vi inte sett tidigare)vill man se mer av, men de är med alldeles för lite för att utvecklas, precis som tidigare karaktärer. Man får aldrig direkt greppa vad som hänt när de har dött och man hinner inte börja bry sig särskilt mycket om de. Marris Brood är även hon en intressant karaktär som jag gärna hade sett mer av, men hon fick väldigt lite screen-time hon också.

Sen finns det vissa teman med storyn som jag är lite skeptisk till, som att Vader och Kejsaren omedvetet grundar rebellalliansen. Jag är inte helt med på det, det är något som känns väldigt fel med det. Att hela kriget vi ser i OT beror på att skurkarna klantade sig. Jag ser hellre att folk tröttnade på Imperiets förtryck i galaxen och helt enkelt valde att påbörja ett uppror. Sen kan man ju undra varför Jedi är ett nästan mytologisk begrepp folk tror är helt utrotade eller påhittade vid första Star Wars ifall rebellalliansen grundades av en heroisk Jedi som offrade sitt liv och blev en martyr strax innan.

Darth Vader och Kejsaren är jag inte heller allt för förtjusta i i detta spel, tycker inte riktigt om hur de framställs. Darth Vader känns aldrig riktigt som om han har kontroll över det som pågår. Vet inte riktigt vad det är, men känns som om han är en patetisk naiv fegis och en klant, som inte har kontroll över något som pågår. Borta är den kalkylerande badass ledaren vi ser i t.ex. The Empire Strikes Back och istället har de på något vis försökt göra karaktären till "the best of Vader", så att säga. De har sett filmerna och tagit med sånt de tror Vader skulle göra. Strypa officerare, prata med mörk basröst och tala en massa om den mörka sidan. Känns aldrig riktigt som om de fick ihop det bra. Att Vader blir fullständigt krossad i slutstriden minimerar karaktären ännu mer. Detta är innan OT får ni tänka på, strax innan. Ska vi då tänka när vi ser OT att den badass oslagbara skurken bara är en patetisk fegis som blev fullständigt pulveriserad och av med masken strax innan? Mja. De försökte, det märker jag. Men de fångade inte vad som gjorde karaktären bra heller. Rösten av Matt Sloan kan låta bra om man hör det snabbt. Men om man gör en jämförelse med James Earl Jones låter det som en billig kopia. Alldeles för mörk och basig, låter som om någon använder en röstförvrängare. Vader i OT har lite mer lugn och raspig röst.

Kejsaren i detta spel är jag inte nöjd med, liksom sitt framträdande i Episod III och Vader i detta spel känns det som om de tog in och ville göra en "the best of The Emperor" lista och bockade av. Skrattar ondskefullt, är lite over-the-top ond, ber folk döda andra så att de ska gå till den mörka sidan, är sadistisk. De checkar bara av allt och använder det till en sån kliché grad varje gång karaktären är med att det känns som något av en parodi av sig själv. De ska dock ha cred för att de valde att göra sista striden till en kraftduell mot Kejsaren istället för att han drar svärdet - även om jag verkligen inte köper, eller vill acceptera, att Kejsaren själv blev besegrad av en ung Jedi strax innan OT. Ledsen, men, nej. Rösten av Sam Witwer är dock riktigt bra, fångar Ian McDiarmid väldigt bra. Hoppas vi får höra mer av honom i Rebels nu.

Over-powered moment förekommer även storyn en hel del. Starkillers eliminering av en Star Destroyer. Jag har försvarat det när jag var yngre, jag är med på noterna. Yodas ord är "size matters not". Ett skepp är inte större än en sten. Men, just en Star Destroyer, hela scenariot kring det och vad det faktiskt handlar om, känns extremt överdrivet och superhjälteaktigt. Att Kota dessutom antyder att alla Jedi kan göra det, whoah.

Miljöerna kunde vart något mer varierade istället för en massa rymdstationer, samt att återbesöka planeter flera gånger, men jag finner i varje fall platserna som finns rätt komplexa, utbredda och kul att utforska.




Var osäker på ifall jag skulle avrunda med ett betyg eller så, är ju ingen direkt recension, utan mer lite personliga tankar. Men jag kan i varje fall säga att det är ett underhållande rätt simpelt actionspel, vars spelmekaniker man bör ta med en nya salt för den översiktliga storyn om Star Wars. Storyn är relativt välgjord, men bristfällig, med något underutvecklade karaktärer. Röstskådespelet är för det mesta bra och karaktärerna i sig är unika med kreativa designer och idéer, även om de inte riktigt uppfyllde sin potential.

Kort sagt, kan jag säga att jag inte riktigt skattar detta spel riktigt högt som när jag var yngre, även om det fortfarande är väldigt underhållande, förstås. Gick väldigt fort att ta sig igenom, det trots att jag inte är en som spelar jättemycket, men jag körde ju på lättaste svårighetsgraden. Trots det, så känns spelets story väldigt kort, och utöver storyn och holokronerna, erbjuder det ju inte mycket innehåll. Det kan nog vara frustrerande för hardcore spelarna som verkligen vill få ut så mycket som möjligt av ett spel, men för de som är mer casual, så som mig, så spelade bristen på saker att göra ingen större roll.
“This will be a day long remembered. It has seen the end of Kenobi, it will soon see the end of the rebellion.”

Användarvisningsbild
Wilfer88
Administratör
Inlägg: 3906
Blev medlem: 19 mars 2005 kl. 11:27

Re: Star Wars: The Force Unleashed

Inlägg av Wilfer88 » 13 mars 2016 kl. 21:43

Ja, spelet har en del brister. Kortheten är den stora o påverkar flera områden i spelet.

Jag har dock återvänt till spelet ett par gånger jag också genom åren. I brist på annat kanske, då det inte släppts många Star Wars-action-spel genom åren. En viss charm har det att använda Force Grip på folk o saker, samt stå på sig i en duel mot en rancor. Känns mer personligt i TFU när man måste använda kvickhet för att överleva.
Spelet har ju också sina guldkorn, som Felucia, både före o efter.
Starkiller har ju också en del trevliga skins, dock är jag inte den byter över till andra "karaktärer", utan jag håller mig till det som känns som annan gear, precis som att ändra ljussabelkristall.
Det är småkul, men verkligen mycket förlorad potential och långt under de första förhoppningarna man hade.
Always two, there are. No more, no less. A master, and an apprentice

Skriv svar
cron