Synen på prequel-filmerna

Diskutera filmerna som utgör Star Wars-sagan.
Användarvisningsbild
MurderCapital
Fuktfarmare
Inlägg: 493
Blev medlem: 11 juni 2013 kl. 21:33

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av MurderCapital » 5 januari 2015 kl. 23:09

Nice :D
The negativity is strong in me. :roll:

Användarvisningsbild
Dark-lord
Jedirådsmedlem
Inlägg: 5325
Blev medlem: 29 december 2009 kl. 21:56
Ort: Örebro

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av Dark-lord » 27 januari 2015 kl. 18:52

Ingen(förutom Wilfer88) verkade bry sig alls om det jag skrev, men jag är ej långsint.

Coola bilder Zacke. :P
“This will be a day long remembered. It has seen the end of Kenobi, it will soon see the end of the rebellion.”

Användarvisningsbild
Prince_ZaiDejrio
Droid
Inlägg: 231
Blev medlem: 18 november 2005 kl. 21:15

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av Prince_ZaiDejrio » 28 januari 2015 kl. 17:01

Yeah!
Fast det är inte jag som gjort bilderna.

Användarvisningsbild
Dark-lord
Jedirådsmedlem
Inlägg: 5325
Blev medlem: 29 december 2009 kl. 21:56
Ort: Örebro

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av Dark-lord » 1 februari 2015 kl. 12:12

Prince_ZaiDejrio skrev:Yeah!
Fast det är inte jag som gjort bilderna.
Hehe ok. Ändå fina. :P


Ny frågeställning: Hur tror ni att synen på PT kommer påverkas(om den gör det) när de nya filmerna kommer. Kommer den glömmas bort(lite så Disney verkar vilja) eller uppskattas mer?
“This will be a day long remembered. It has seen the end of Kenobi, it will soon see the end of the rebellion.”

Användarvisningsbild
Wilfer88
Administratör
Inlägg: 3906
Blev medlem: 19 mars 2005 kl. 11:27

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av Wilfer88 » 1 februari 2015 kl. 12:38

Jag skulle gissa att de kommer glömmas bort mer och mer om den nuvarande utvecklingen håller i sig. Disney har ju knappt yttrat PT sen de köpte Star Wars. Och kommer det inte nya produkter relaterade till PT, så tror jag inte det som var bra i PT att lyfta det från allt det dåliga i det långa loppet.
Always two, there are. No more, no less. A master, and an apprentice

RebellRadionPodcast
Droid
Inlägg: 83
Blev medlem: 2 februari 2015 kl. 11:03

Synen på prequel-filmerna

Inlägg av RebellRadionPodcast » 2 februari 2015 kl. 11:31

Härlig läsning DL. PQ filmerna har SÅ mycket godis i sig. Och precis som du skriver så klickar delarna på plats riktigt bra när en ser Mörkrets Återkomst.

Jag tror inte PQ filmerna kommer att falla i glömska. Och det kommer fortfarande lite PQ leksaker så de lever nog vidare. :)

Användarvisningsbild
Prince_ZaiDejrio
Droid
Inlägg: 231
Blev medlem: 18 november 2005 kl. 21:15

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av Prince_ZaiDejrio » 6 april 2015 kl. 17:11

Kanske lite off-topic, men jag hoppas det kommer att refereras mycket till PT i den nya trilogin, för att förstärka känslan av kontinuitet. De flesta referenser till det förflutna som förekommer i OT stämmer inte överens med hur det faktiskt sen blev när PT gjordes (Yoda är Kenobis mästare, Anakin som skicklig pilot o.s.v.)

Vore trevligt om de nämner karaktärer som Qui-Gon och Mace Windu, och händelser som t.e.x. striden på Geonosis och att R2 faktiskt "jobbade" för Anakin etc. Att 3PO byggdes av Anakin tycker jag dock de kan stryka och glömma bort helt och hållet, och aldrig nånsin nämna igen. Tycker det är ett alldeles för stort (och löjligt) sammanträffande att roboten som ärkeskurken byggde som barn faktiskt senare dyker upp i dennes sons ägo. Ungefär som att vara fast på en öde ö och skicka flaskpost, sen 20 år senare när man återgått till civilisationen så hittar man flaskan när man är och badar.

Användarvisningsbild
Dark-lord
Jedirådsmedlem
Inlägg: 5325
Blev medlem: 29 december 2009 kl. 21:56
Ort: Örebro

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av Dark-lord » 8 november 2015 kl. 10:14

Ugh, skäms en aning över mitt inlägg på förra sidan. Visst, kan jag acceptera att en del klagar överdrivet mycket på Prequel Trilogin, men det där var ju inget mer än en nostalgikick från min sida. För finns ju absolut otroligt mycket problem i Ep1-3.

Växt mer i mitt intresse för film i allmänhet nu på senare tid(vart intresserad sedan runt 2012/13, men skola och dylikt gjorde att jag inte hade lika mycket tid), så har fått lite andra kriterier och syn på vad som är bra skådespel, skrivning och så vidare. Så min översentimentala ursäkt på förra sidan(känns som om jag tog det på lite väl stort allvar), var inget mer än en barnakänsla jag återfick, från tiden då Star Wars var allt som betydde något i mitt liv, när jag var runt 11-13 år, nostalgin gjorde mig då en aning blind för filmens problem, de hade ju liksom alltid vart så när jag var yngre. Kan påpeka att den gick över hyfsat fort efteråt, tiderna har förändrats så mycket och man kan inte låtsas vara ett barn för evigt.

Prequel Trilogin värderar jag på så vis, de är nostalgiska filmer, som jag därav blir en aning varm inombords av. Och trots att de har otroligt mycket fel i sig, så lever de på det!

Vill nu inte få detta att låta som något slags hatinlägg eller något, (gav ju PT praise för sitt nostalgiska värde trots allt) utan bara ett större klargörande att jag talade rent utifrån mina(i skrivande stund) starka känslor från förra årets inlägg.
“This will be a day long remembered. It has seen the end of Kenobi, it will soon see the end of the rebellion.”

Användarvisningsbild
Emil G
Yngling
Inlägg: 890
Blev medlem: 6 juni 2006 kl. 12:26
Ort: Uppsala

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av Emil G » 25 november 2015 kl. 18:46

Jag kan göra ett inlägg här, jag tycker den övergripande handlingen i PT är bra men utförandet bedrövligt med ett CGI-runkande utan dess like och helt bedrövlig dialog, karaktärer som är helt urblåsta, Hayden Christensen, Jar-Jar, repetitiva scener - framför allt alla scener när de diskuterar saker är filmade exakt likadant, sönderkoreograferade dueller med ett evigt hoppande och snurrande utan några egentliga känslor (med undantag av Maul vs Qui-Gon och Obi-Wan), väl många (dåliga) referenser till OT - varför klär sig alla Jedis i kläder som är optimala för att bo i en öken som Obi-Wan till exempel? Detta gör även Obi-Wan till en av de sämsta under-cover agenterna i galaxen också om han inte ens orkar kasta sina Jedikläder eller helt byta namn.

Faktorer som räddar skeppet någorlunda: Ian McDiarmid, Ewan McGregor, Anthony Daniels, Christopher Lee och Liam Neeson som gör ett bra jobb och ger sina karaktärer liv trots det många gånger värdelösa manuset.

Användarvisningsbild
Dark-lord
Jedirådsmedlem
Inlägg: 5325
Blev medlem: 29 december 2009 kl. 21:56
Ort: Örebro

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av Dark-lord » 11 februari 2016 kl. 15:17

Tog mig initiativet att ha ett litet maraton med alla sex filmerna(The Force Awakens finns inte på DVD än, så säger sex). La undan den nostalgiska faktorn av "filmerna har alltid vart så" och bedömde alla utifrån hur bra jag tycker de är som film, inte vad de betydde för mig när jag var yngre. Försökte att ha ett öppet sinne och inte luta mig åt antingen att vara för kritisk eller för positiv, här är mina tankar kring just PT(som tråden just handlar om).

Observera att jag inte menar att på något vis tala om för någon annan vad den ska tycka eller klanka ner på någons åsikt. Ni, precis som jag och alla andra, får tycka precis vad ni vill, oavsett om ni älskar PT, hatar det, eller helt enkelt inte tycker det är särskilt bra.

Star Wars Episode I: The Phantom Menace - Denna film.... ja du, jag ska försöka att inte låta för negativ. Men denna film är helt klart den sämsta Star Wars-filmen enligt mig. Många tycker Episod II förtjänar den titeln, men jag håller fast vid Episod I.

Efter att ha sett tre filmer med äventyr, underhållning, färgstarka karaktärer och en slags barnslig och härlig energi, får vi detta... en film som börjar på det mest tråkiga sättet för denna typen av serie, förhandlingar om handelsrutter för att lösa en kris i en galaktisk kongress. Vi möter det närmsta vi har till två protagonister, Qui-Gon Jinn och den vise gamle Jedin från Original Trilogin, Obi-Wan Kenobi, här en ung man och Jedi lärjunge. Ingen av dessa karaktärer lär vi känna ordentligt och jag känner aldrig på något sätt att de ens har mycket till personlighet. Både Liam Neeson och Ewan McGregor är bra skådespelare i övrigt, och gör ett helt okej jobb med vad de har att jobba med, men de två Jediriddarna känns helt enkelt bara tråkiga och monotona.

Jar Jar Binks orkar jag knappt gå in på, mer än att han var en korkad idé och drar ner filmen till en otroligt omogen och töntig nivå i sina scener.

Padmé är ett bevis på när bra skådespelare kan dras ner rejält av ett dåligt manus. Natalie Portman är en riktigt bra skådespelare, men här var hon riktigt kass och monoton, likaså hennes decoy spelad av Keira Knightley. Jake Lloyd var bara ett barn, så det känns lite fel att klaga allt för mycket på hans skådespel under vägledningen han fick, men låt oss bara säga att Anakin borde vart äldre i trilogins början, eller skrivits på ett bättre sätt om han prompt måste vara ett barn.

Vi återser många gamla klassiska karaktärer i denna film, såsom C-3PO, R2-D2, Jabba The Hutt och Yoda, men jag måste säga att deras roller i filmen endast känns som ren och skär fanservice. De har verkligen inget att bidra med alls i denna film mer än att vara igenkänningsfaktorer. Yoda fick mer att göra i de två uppföljarna, men här sitter han bara i sitt byråkratiska Jedi-råd och säger strunt som låter vist. Till och med Obi-Wan känns som fan-service i denna film. Ja, det känns kanske konstigt att säga, givetvis var han tvungen att vara med, men han har verkligen inte mycket att göra eller bidra med i filmen, inga mål, ingen personlighet, så känns till stor del som om han bara är med för att han måste.

Dialogen är till största del bara exposition iden här filmen, karaktärer som säger vad de ska göra, vart de är på väg och så vidare. Är nog delvis därför nästintill ingen skådespelar riktigt bra i denna film. Undantaget är Ian McDiarmid, de få scenerna han är med.

Filmens skurk Darth Maul är något av en fanfavorit bland viss, något som jag inte alls håller med om. Det fanns potential i det hela, designen är cool och det är positivt att de valde att använda smink för karaktären istället för att helt och hållet datoranimera honom, men karaktären faller mig inte alls i smaken. Tycker ärligt talat inte det är mycket till karaktär överhuvudtaget. Han är med otroligt lite och säger endast runt 2 repliker i hela filmen. Det är ett återkommande problem i dessa Prequel-filmer, helt klart. Antagonisterna har minimal screen-time och det är delar av filmerna där de inte syns till alls. Och det är vad jag tycker byggs upp i denna film, Darth Maul är huvudantagonisten. Inte Darth Sidious, som är ursäkten jag hört till hans brist på personlighet. Darth Sidious är bara en bakgrundskaraktär som är med i hologram i ett fåtal småscener. Inte Nute Gunray och Rune Haako, utan Darth Maul. Jag tycker inte karaktären borde ha överlevt in i de andra två filmerna, jag bryr mig ärligt talat inte särskilt mycket. Det fanns inte mycket jag fann intressant eller bra med honom oavsett. Den dubbla ljussabeln var kanske en cool grej, men känns inte riktigt som om den behövdes.

Ljussabelstriden i slutet är snyggt filmad, klippt och koreograferad, jag tänker inte påstå något annat, men pga. brist på karaktärsutveckling, dialog och helt enkelt något som får en att bry sig, är den ingen favorit för mig.

Slaget där Jar Jar klantar runt och råkar förstöra en massa droider känns som en parodi av en riktig strid, särskilt med CGIn som f.ö. åldrats riktigt dåligt i denna film, den var förmodligen snygg när den kom, men det är tydligt att man borde förlitat sig mer på praktiska effekter mer när man ser modeller som Gunganer och Strisdroider som nu för tiden ser ut som något ur ett Playstation 1-spel. När vi väl var inne på Strisdroider för den delen, så får jag väl nämna det. De är de mest värdelösa fienderna som synts i en Star Wars-film. Stormtrupperna i Original Trilogin gjorde inte mycket skada, men som minions kändes de ändå som ett genuint hot, B1orna blir förstörda innan de knappt hinner skjuta, säger cheesy repliker, och oftast används till comic relief pga sin låga intelligens och tröghet. Designen på de är heller inte särskilt imponerande om jag ska vara ärlig.

Att Anakin av misstag råkar flyga och liksom Luke, spränga en helt rymdstation, löjligt helt enkelt, känns som en parodi. Detta är något jag till stor del upplever med denna film. Många av er har uttryckt er besvikelse över att The Force Awakens är något av en reboot av första Star Wars. Men med den kände jag i varje fall att den fångade känslan från Original Trilogin. Denna film känns som en reboot av första filmen, fast en barnsligare, sämre pacead version. En ung pojke vars dröm är att bli en hjälte och lämna sitt tråkiga hem möter en vis Jedi som tar med honom för att lära sig om kraften, i slutet uppfyller pojken sina drömmar när han mot alla odds spränger en rymdstation och räddar dagen. I en del av filmen räddas en Prinsessa/Drottning från de onda. Huvudskurken dödar den vise Jedin i en duell. En hjälte verkar vara bortom räddning, men han använder kraften för att vinna och besegra skurken i filmen. I slutet hålls en ceremoni där de firar segern över den onda sidan. Ja, det är mer, men jag tänker inte gå in på det just nu.

Detta med att filmen skulle ha rasistiska sterotyper tyckte jag först bara var löjligt, men ju mer jag tänker efter, desto mer känner jag att det kan ligga lite i det gällande karaktärer som Gungangerna, Watto, Neimodianerna. Men jag vet inte om detta var avsiktligt, och jag vill inte gå för långt genom att hävda att George Lucas skulle vara en rasist, så jag tänker låta det vara och helt enkelt acceptera det som ett misstag från Georges sida.

Musiken av John Williams är vad denna film får till levererar bra, musiken och designen på världarna. CGIn må ha åldrats dåligt på varelserna, men planeterna, städerna och det, ser stundvis riktigt snygga ut(med undantag av vissa byggnader på Coruscant). Idéerna bakom hans vision hade kunnat funka riktigt bra, om de bara verkställts bättre. George Lucas hade nog funkat bättre som konsult eller idé-person snarare än faktiskt storyansvarig och regissör, då tror jag denna film hade kunnat bli mycket bättre!

Den får av mig en 4 av 10 ! Det är något av en katastrof. Inte för att det är bland det värsta som gjorts, utan för att den lovade så mycket och misslyckades.

Efter en nästan 20 år lång väntan på ett nytt kapitel i en episk rymdsaga, levereras vi en rätt dålig film. Jag tänker inte gå så långt att säga att George Lucas är ett monster som krossade världen eller förstörde personers drömmar och barndom, att denna vidriga skapelse ligger kvar och suger glädjen ur folk 17 år efter release. Om så är fallet, så bör du helt enkelt se över dina prioriteter. Jag ser helt enkelt detta som en rätt dålig film, inget mer än det. Det finns andra Star Wars-filmer att se istället nu, så ingen större förlust. Det var förmodligen värre för de som var besvikna 1999, men ingen större anledning att fortfarande vara arg.

Det är bara en film, trots allt, och jag vet att många av er faktiskt tycker om den, vilket jag inte har något problem med.

Och nu till nästa film i Prequel Trilogin

Star Wars Episode II: Attack of the Clones - Den andra filmen i Prequel-berättelsen, och enligt många den sämsta utav de tre. Jag ställer mig nog ändå till att den är bättre än Episod I. Kanske beror det på att denna film av någon anledning är den mest nostalgiska utav Prequel-filmerna för mig. Varför kan jag inte riktigt säga. Men jag älskade verkligen saker som Kamino, Jango Fett, Greve Dooku, B2 Super Battle Droid och alla nya Jediriddare man kan upptäcka i arenan. Nåväl, jag försökte lägga barndomskänslan åt sidan och bedöma denna film utifrån mitt nuvarande perspektiv. Och jag tycker nog ändå med det, att denna är bättre än Episod I. Inte en katastrof i samma grad.

Tio år har gått sedan The Phantom Menace , vilket bara det känns en aning otippat. Karaktärerna från förra filmen har förändrats helt, händelserna som skedde då refereras knappt eller har mycket relevans. Det blir därför inte mycket känsla av en sammanhängande story mellan Episod I och II, och man får en liten känsla av att man borde ha börjat här istället, eller åtminstone närmare denna tid.

Storyn börjar inte mycket bättre denna gång. Inledningstexten berättar för oss om att Republiken inte har någon armé och att Padmé(som av någon anledning har gått från Drottning till Senator) är på väg för att rösta om det. Anakin och Obi-Wan är nu mästare och lärling på uppdrag för att skydda Padmé från eventuella lönnmördare. Det enda leder till det andra, och efter en faktiskt rätt snygg jaktsekvens där vi får se mer utav stadsplaneten Coruscant, och där planeten får användas till annat än endast politiskt drabbel, väljer rådet att skicka Obi-Wan för att leka detektiv och hitta den som vill mörda Padmé. Detta utforskas mer i Expanded Universe vet jag, men nu ser jag endast till filmerna, och här får man ett intryck av att rådet själva aldrig gör något. Det känns alltid som om huvudkaraktärerna är de enda Jediriddarna i galaxen, eftersom ingen annan tillägnas ett uppdrag. Rådet själva känns endast som tråkiga politiker som sitter och rullar tummarna i sina stolar och är monotona. Är heller inte helt med på det här att Jediriddare ska framställas som poliser som vi ser i denna film. Jag är medveten om att de är försvarare av fred och rättvisa, men den meningen får det mer att låta som faktiska riddare, snarare än det vi ser med Anakin och Obi-Wan i baren.

Anakins uppdrag blir att skydda Padmé utan Obi-Wan. Vilket ju är väldigt passande med tanke på att Anakin är helt och hållet galet kär i Padmé. Känns lite som om jag nu sitter och berättar vad som händer i storyn rätt igenom märker jag, så jag slutar med det, ni alla har sett filmen och vet vad den handlar om.

Det vanliga klagomålet i denna film behöver jag inte gå in på allt för mycket. Ja, Hayden Christensen är en kass skådespelare. Ja, Anakin och Padmé har en dålig skriven, dåligt skådespelad romans utan någon ordentlig kemi och det känns som om George Lucas satte ihop de mest kliché replikerna han kom på för att verkligen symbolisera att de är kära. Den typen av dialog är precis som i Episod I väldigt framträdande här, massor av expositionsdialog, folk som berättar vad de ska göra, vad de har gjort, vad som kommer hända osv.

Detta pågår till ungefär en timma in i filmen där vi möter det närmaste vi har en antagonist fram till den sista halvtimman i denna film, Jango Fett, en prisjägare och mall för en klonarmé som i hemlighet skapats för republiken. Detta är något som får mig att rynka pannan en del, jag tycker verkligen inte om cameos och fanservice, om de inte används riktigt, riktigt bra. Och det är inte fallet här. Boba Fett var enligt mig bara en bakgrundskaraktär i Original Trilogin, han var inte viktig, en bra krigare eller något som fansen lyfter honom till, han var inte ens viktig för storyn. Ja, han ser cool ut och är ball, men jag skulle nog inte ens gå så lång som att säga att han var en skurk. Han var knappt en karaktär ens, lite som Darth Maul i Episod I. Men skillnaden där var att Boba inte byggdes upp för att vara en antagonist, vi fick inte ens veta hans namn för än en förbigående replik där Han Solo av misstag råkade döda honom. Så att i en prequel gå tillbaka och göra Boba Fett till en så här stor spelare i det hela, en person vars ursprung ligger bakom hela klonkriget och Imperiet, är enligt mig bara fånigt, att ta med en dåligt skådespelande unge för att spela Boba som barn gjorde det inte bättre. Detta förklaras i Expanded Universe-material, men att de till synes försöker antyda i den här filmen att Stormtrupperna är en klonarmé som funnits i 30 år, återigen, fånigt.

Kamino-sekvensen i sig har heller inte åldrats särskilt bra genom åren. Bakgrunderna, åtminstone de på utsidan, är vackra, men det övriga är inte snyggt. Kaminoanerna ser ut som tv-spelskaraktärer, klonerna som marscherar och ställer sig i givakt ser inte realistiska ut, Obi-Wans skepp, designen må vara snygg, men CGIn har inte åldrats bra. CGI bör användas mer som ett komplement till det praktiska och när det är nödvändigt, men arméer bör inte helt datoranimeras, annars är det troligt att detta händer så småningom. Mysteriet kring klonarmén blir aldrig löst i filmerna eller byggs upp ytterligare, alla ignorerar det helt enkelt i efterhand.

Jango Fett och Obi-Wan har en rätt bra strid på landningsplattformen när Jango försöker fly, om än lite cheesy i vissa stunder, med karatesparkar, Obi-Wan som blir sprängd av skeppet massor av gånger och så vidare. Detta följs av den enda tiden som spenderas i rymden i denna film, vilket är synd och förstör upplevelsen en aning. Men det lilla vi får är faktiskt ganska välgjort. Visst, CGIn i vissa stunder är inte så jättebra, men det tar inte ifrån upplevelsen allt för mycket här. Det finns småsaker i denna scen man kan klaga på som att Jango Fett, trots 3000 avfyrade skott aldrig tycks träffa Obi-Wans skepp, eller lille Bobas cheesy-repliker och skådespel, men jag ser det endast som positivt att de valde att ens ha med en rymdstrid i denna film. Och den är trots allt bra mycket bättre än Anakins rymdstrid i Episod I.

Nu när vi väl talar om Obi-Wan, så fick han sig ett lyft i denna film. Efter att ha haft minimal screen-time och personlighet i förra filmen, så ges han i varje fall något av en personlighet här och Ewan McGregor som denna gång får mer att arbeta med, gör ett rätt bra jobb.

Anakin däremot, fick man som sagt inte till i denna film alls. Riktigt dåligt skådespelad, inte mycket personlighet, mer än att han är lättretad och gnäller en del, och går aldrig att relatera till. Padmé anser jag inte vara särskilt värd att gå in på, hon har inte mycket personlighet, Natalie Portman gör fortfarande inte ett bra jobb, och det känns till stor del som om hennes enda viktiga roll i filmen är att vara Anakins romans. Detta är lite konstigt med tanke på att hela filmen kretsar kring henne, det var hon som höll på att bli lönnmördad. Men detta glöms mer eller mindre bort i filmen.

Geonosis är där filmens klimax sker och vi möter äntligen filmens huvudskurk, Greve Dooku. Christopher Lee var en fantastisk skådespelare och jag tyckte helt klart att denna karaktär var bättre än Darth Maul, som barn tyckte jag verkligen om Dooku. Men när jag tittar tillbaka, så var detta en rätt meningslös karaktär. Som jag nämnde ovan i Episod I-recensionen spenderar vi minimal screen-time med skurkarna, vilket är väldigt tydligt här där Dooku, efter att ha nämnts som hastigast en enda gång i filmen dyker upp mot slutet. Jag säger precis som med Maul att det fanns potential här att göra en bra skurk värdig namnet, men de utvecklas helt enkelt inte tillräckligt. Jedirådet gör äntligen något och vi får en scen där en hel armé av Jediriddare slåss mot Strisdroiderna i en arena liknande den från filmen Gladiator. Denna scen har mycket potential, är en bra idé och lyckas till stor del. Men till stor del är det bara en stor actionscen med främst karaktärer vi inte ens vet vad de heter eller bryr oss om. Flera av Jediriddarna märker man tydligt bara är inhyrda statister som aldrig hade hållit i ett svärd förut, och det verkligt episka och klimatiska när den mäktiga ljussabeln kommer i bild förstörs en del av detta.

C-3PO med sitt huvud monterat på en Stridsdroid gör det hela otroligt cheesy. Man försökte minska på Jar Jar i denna film och istället återintroducera C-3PO. Att låta en bättre karaktär göra samma fjantiga saker som Jar Jar skulle ha gjort funkade inte riktigt. Jar Jar har f.ö. fortfarande en roll i filmen, mindre denna gång, men det han gör irriterar ändå. Scenen i droidfabriken där C-3POs kroppsbyte sker är f.ö. en av de scenerna i filmen jag skulle gå så långt som att säga är riktigt fruktansvärd. CGIn på exakt allt ser hemsk ut, karaktärerna rör sig som om de kör ett TV-spel mellan rullbanden och alla möjliga fjantiga scenarion skingras.

Efter arenastriden börjar slaget om Geonosis som blir starten på klonkriget, och detta slag är rent ögongodis, även i dagens läge om du frågar mig. Vi ser skepp, soldater, robotar och fordon överallt som pucklar på varandra ordentligt. Den enda nackdelen med detta är att vi inte får ta del av det ordentligt, det är bara just det, ögongodis. Våra huvudkaraktärer deltar inte i slaget, de flyger bara rakt igenom. Arméerna är helt utbytbara och saknar helt personlighet. Men med det sagt, så är det snyggt.

Anakin och Obi-Wan möter Greve Dooku i en duell som jag inte har mycket att säga om, den är alldeles för kort för att kommentera. Uppskattar till viss del att de försöker ta det mer lugnt i duellen, gestalta krigare som tar en paus mellan huggen och genomskådar sin motståndare inför nästa drag, som duellerna i Original Trilogin. Men det är ofta väldigt dåligt klippt och koreograferat i denna duell.

Yoda kommer sedan in och visar vad han går för med ljussabeln. Det finns två sidor av åsikter gällande detta, ena sidan tycker det är störtcoolt och jublar, andra tycker det är rent idiotiskt. Jag ställer mig mer åt andra sidan. Yoda för mig handlar om att visa att en Jediriddare är mer än bara en krigare, han representerade det andliga i kraften, att det inte endast handlar om strid eller vapen, att storleken inte har någon betydelse. Han kompletterade sin storlek med sina förmågor. Allt det jag just sade gås emot i denna otroligt cheesy duell, som varar i ungefär 15 sekunder oavsett.

Filmen avslutas med en rätt imponerande scen där hela klonarmén marscherar in i Star Destroyers för att åka ut i strid över galaxen. Klonkriget har börjat. Och Anakin och Padmé väljer även att gifta sig trots noll personkemi.

Denna film får av mig 5 av 10 ! Jag ställer mig fortfarande till att denna är bättre än Episod I. Den har en del ögongodis, precis som Episod I bra musikstycken, och något mer fokus på karaktärerna. Men i helhet skulle jag säga att det fortfarande är en dålig film, som dras ner rejält av sitt dåliga skådespel, tråkiga och dåligt skrivna story, överanvändning av CGI och fanservice samt helt igenom fel känsla. Även om den är snäppet bättre än Episod I, skulle jag nog nästan säga att detta är filmen som känns minst som Star Wars.

Och slutligen den sista och garanterat bästa filmen i trilogin.

Star Wars Episode III: Revenge of the Sith - Detta är filmen som äntligen skulle visa vad alla ville få ut av Prequel Trilogin, hur Anakin Skywalker blev Darth Vader, hur Imperiet formades och hur Jediordern föll. Och det fick vi se. Till stor del lyckades denna film riktigt bra med vad den ville visa, på andra sätt mindre bra.

Början av denna film är riktigt bra. Inledningstexten talar om krig, räddningsuppdrag och helt enkelt klassisk Star Wars. Finns vissa brister där, som att meningar som "heroes on both sides" yttras bara för att få något att låta mer episkt utan någon direkt tanke bakom det som sägs, och att folk som bara ser filmerna utan introduktion får möta General Grievous.

Det känns precis som med Episod II som om vi har missat berättelser mellan filmerna här. Designen på skeppen och fordonen är helt annorlunda, Anakin och Obi-Wan är goda vänner och ser har betydligt ändrade utseenden, nya skurkar som känt våra hjältar länge kastas rakt in i ansiktet på oss och Anakin är med minimal uppbyggnad väldigt nära vän med Kansler Palpatine.

Med detta sagt, så är öppningsscenerna imponerande. Trumslag, en Star Destroyer som flyger över skymningen, två Jediskepp som kommer flygandes till episk musik på sitt räddningsuppdrag. Efter två dåliga öppningsscener innan är detta riktigt imponerande och en känsla av att vara tillbaka i det klassiska Star Wars igen. Denna rymdstrid är riktigt snygg och episk, men har dessvärre vissa brister i sig också. Precis som slaget om Geonosis, flyger våra hjältar mest bara igenom slaget och lämnar det till klonerna och droiderna att göra upp. Det är därför precis som förra gången mest ögongodis.

Vi får en kort ganska cheesy sekvens där Obi-Wan och Anakin tampas med s.k. "Buzz Droids", sedan landar de i General Grievous skepp där vi återigen stöter på Stridsdroiderna. Jag tyckte dessa var cheesy i Episod I, men det är verkligen inget mot hur mycket deras comic relief dragits upp nu. Varje gång de är i bild hör man en ny cheesy replik eller får se någon klantig bravad. Ett hot utgav de aldrig och de kändes aldrig särskilt seriösa, men nu har det tagits till bottennivån.

Anakin och Obi-Wan duellerar sedan med Dooku i en strid där Anakin dödar Dooku i ett scenario som liknar det vi ser i Return of the Jedi med Luke och Vader. Denna scen är bra, den hanterar fanservice på rätt sätt och bygger upp för vad som komma skall. Det enda jag önskar är att man hade lagt den senare i filmen. Dooku var redan underutvecklad nog, och att ha en klimatisk ljussabelstrid så här tidigt i filmen, samt döda huvudskurken från förra filmen, känns som ett enormt slöseri. Hade även gärna sett Anakin reflektera mer över Dookus död senare, istället nämns det aldrig igen.

Denna sekvens av filmen tänker jag dock inte klaga allt för mycket på. Den har sina brister och sina cheesy sekvenser och repliker, men den är kul och relativt välgjord, återskapar känslan av äventyr vi saknat ett tag.

Det är efter detta filmen dras ner en aning. Efter Kanslerns räddning får vi ett segment på ca. 40 minuter med riktigt dålig pacing. Det klipps från scen efter scen med Anakin som går runt eller sitter och pratar med olika personer, politisk scen efter politisk scen, utan någon större variation. Dessa scener drar helt klart storyn framåt och är bra mycket mer intressanta än de politiska scenerna i Episod I och II, men särskilt efter hur bra filmen etablerades i början känns det synd hur den dras ner till denna nivå så fort.

Efter ca. 40 min får Yoda och Obi-Wan varsitt uppdrag, mest för att de inte får vara på Coruscant när Anakin går till den mörka sidan känns det som. Vi klipper till ett slag på Wookiee-planeten Kashyyyk. Återigen, ögongodis. Det känns som om striderna i klonkriget vi ser i filmerna aldrig är något annat än det. Snyggt gjorda, spektakulära, men bara ögongodis i bakgrunden som vi inte riktigt får ta del av,Chewbaccas framträdande i filmen är inget mer än onödig fanservice.

Obi-Wan åker själv till Utapau och dödar General Grievous. Detta är helt klart filmens bottennapp. General Grievous är, precis som de andra skurkarna i de här filmerna, med så kort tid att han känns helt meningslös. Vi får ca 3 scener med General Grievous i filmen innan Obi-Wan möter honom i en rätt over the top duell där han hugger av arm efter arm innan Grievous sen försöker fly, Obi-Wan följer efter på en dinosaurie och skjuter ihjäl honom efter en jaktsekvens. Känns inte som om detta tjänade något syfte i filmen alls.

General Grievous känner f.ö. jag som tyckte om hur han porträtterades i Clone Wars-micro serien behandlades som ett ren skämt i denna film. Löjlig röst, cheesy och värdelös.

Ljussabeln som en gång var ett så mäktigt och mytologiskt vapen har reducerats till ett rent skämt där de tänds varannan sekund och vi får se 6-7 dueller. Den löjligaste, efter Grievous mot Obi-Wan, är Palpatine mot Mace Windu och Jediriddarna. Palpatine innan denna punkt i filmen är en riktigt bra karaktär, manipulativ, listig och känns på flera sätt som en snäll mentor som man skulle lita på. Visst, manipulationen vi får se är ofta väldigt simpel och uppenbar så att Anakin känns rätt korkad, men Ian McDiarmid gör ett så bra jobb att det känns genuint. Scenen där Palpatine berättar en Sith-historia för Anakin är en relativt välgjord scen. Men så fort Mace Windu anländer med sin lilla trupp i Kanslerns kontor, förändras karaktären till en ren parodi av den underbara skurken vi såg i Return of the Jedi.

Jag vet att många inte håller med mig om detta. Palpatine brukar benämnas om en av ljuspunkterna i filmen, men jag känner att efter han drar sin ljussabel blir han störtlöjlig. Om vi ignorerar det uppenbara som att Kejsaren säger i Return of the Jedi att ljussabel är en Jedis vapen, antydande att han själv inte använder såna, så börjar karaktären göra massa löjliga miner, skratta ondskefullt så fort han öppnar munnen, beter sig som en fegis och säger cheesy repliker efter detta. Tre Jedi vi dessutom sett sitta i rådet genom tre filmer viftas bort som flugor bara för man vill visa hur mäktig Kejsaren är.

Anakin går till den mörka sidan, dödar Mace Windu och blir Darth Vader. Jag får känslan av att Anakin är väldigt lättmanipulerad och byter sida på tok för fort. Idén bakom det hela är intressant, Anakin får visioner om att Padmé kommer dö och vill rädda henne. Men från att vara orolig över detta, till att svära trohet till mörkret och göra "whatever you ask", sedan gå och slakta alla han känner. Det känns bara inte särskilt trovärdigt. Att de dessutom valde att missanvända Vaders jakt så mycket som att man bara ser honom döda några barn, både slöseri och onödigt. Och sen är ju frågan hur Kejsaren kommer på namnet "Vader" också något man kan undra, men det är bara en mindre detalj.

Order 66 är faktiskt en dramatisk scen med fantastisk musik där vi ser massor av Jediriddare falla. Nackdelen med detta är väl att vi inte lärt känna någon av de genom filmerna. De har vart där i bakgrunden hela tiden, men knappt ett ord har yttrats av de. Det är något man kunde ha lagt in i de andra filmerna också. Vi får se små blickar av vackra världar under scenen och de är alla riktigt fint gjorda. CGIn har verkligen tagit ett steg uppåt i denna film och håller än idag, även om det många gånger är väldigt tydlig CGI så känns det mer genuint denna gång.

En karaktär som varken knappt setts eller introducerats tidigare i filmerna, Bail Organa, blir helt plötsligt skitviktig, bara för att Leia ska adopteras i slutet. Han känner tydligen Obi-Wan och Yoda väl och kommer och räddar de i skeppet vi ser i början av första filmen från 1977.

Darth Vader åker till lavaplaneten Mustafar och slaktar alla Separatistledarna i en brutal, väldigt tydlig scen där vi ser kroppsdelar falla åt alla håll, samtidigt som Kejsaren utropar Republiken till ett Imperium och Jediriddarna till dess fiender. Den här scenen är riktigt bra och dramatisk, det enda problemet jag har med det är att jag finner det lite konstigt hur folket kan vara så positiva och av alla dessa påståenden som Kejsaren annonserar så hastigt och verkar inte alls finna det otrovärdigt eller svårt att ta in.

Yoda och Obi-Wan smyger in i Templet, eftersom det tydligen är lättare när det hålls ett möte i Senaten, fråga inte varför. Tydligen är det inte lättare heller eftersom de tvingas slakta en hel armé kloner utanför, men ja ja. De får reda på att Anakin ligger bakom det hela, Obi-Wan skickas för att döda Vader, Yoda Kejsaren. Man kan ju kanske undra lite varför de inte går tillsammans för att ta ut båda, men det är endast en mindre detalj.

Padmé konfronterar Vader på Mustafar, återigen gör Natalie Portman inget vidare jobb här. Det framstår som vädligt cheesy, men med tanke på manuset ska man inte skylla på enskilda skådisar, det är svårt att göra ett bra jobb med repliker som "You're breaking my heart!". Ewan McGregor är återigen den som lyckas leverera trots det och gör ett bra jobb som en yngre Obi-Wan, trots alla one-liners han tvingas yttra. Obi-Wan och Vader möts slutligen i en duell, en duell jag verkligen totalt älskade när jag var liten. Var döcoolt, musiken var underbar och det var så dramatiskt! När jag ser det hela och tänker på det nu, så är den inte alls lika imponerande. Inte nödvändigtvis för att den håller på för länge, utan pga hur cheesy det i slutändan blir. De förflyttas mellan alla olika miljöer, svingar i lianer, hoppas på flytande plattformar, sparkar varandra, snurrar runt sina vapen runt hela kroppen. Den är väldigt imponerande filmad, Ewan McGregor skådespelar riktigt bra när striden är över och Obi-Wan släpper ut sina känslor, men själva striden är, som mycket, mest ögongodis, och uppfyller inte alls samma funktion eller dramatik som t.ex. Luke mot Vader i Return of the Jedi. Yoda mot Kejsaren tänker jag inte gå in på, det är bara en riktigt fjantig och cheesy strid. Tanken med att mörkret möter ljuset är måhända en bra idé, men det verkställdes riktigt dåligt.

Padmé dör av sorg på ett väldigt orealistiskt sätt och Luke och Leia föds, Darth Vader hamnar i sin dräkt i en scen som är något av en besvikelse.

Därefter får vi ett antal scener där storyn förs samman med Original Trilogin. Jag kan tycka att det är lite löjligt hur man försöker få allt att i slutändan bli exakt likadant som det var i filmen från 1977. Stormtrupperna ser ut som de gör där, TIE Fighter har skapats, Yoda har tappat sin ljussabel, Kejsaren ser ut som han gör i Return of the Jedi, Padmé dör och så vidare. Känns en aning påkrystat och forcerat. Som om man inte kunde göra det tydligt med mer subtila hints. Men med det sagt, så förstår jag ändå tanken bakom att föra samman de två trilogierna i slutändan, skapa en känsla av kontinuitet och få det att kännas som om vi är tillbaka när vi började igen i slutet. Det var väl trots allt poängen med prequel trilogin?

Denna sista film i George Lucas serie ger jag 6 av 10 ! Det är utan tvekan den bästa utav de tre filmerna.

Allt prat från föregångarna kompenseras med mer handling denna gång.

Skådespelet är fortfarande inte särskilt bra, men det är ett steg uppåt. Mindre scener med dåliga romanser och löjliga dialoger och mer visuellt berättande är ett steg i rätt riktning.

Början är lite väl cheesy i vissa stunder, men det den försöker återskapa imponerar.

Bottennappen i denna film är sekvensen efter filmens början där pacingen dras ner rejält. Anakins omvändning känns inte särskilt trovärdig.

Och, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det, men jag tycker filmen är lite väl mörk ärligt talat. Ja, jag förstår att det var nödvändigt att göra en riktigt mörk film för att berätta denna story, men det känns verkligen inte som Star Wars de stunderna det försöker vara så där mörk, hjärtlöst och brutalt. The Empire Strikes Back kunde berätta en mörk berättelse utan att ta bort den där energin och känslan av äventyr och glädje.

Men som sagt, det är endast något personligt, jag är beredd på att de flesta av er inte håller med om det. Denna film har i varje fall mycket som är väldigt bra i sig, samt mycket som är dåligt. Jag tycker inte den riktigt når upp till nivån för att jag ska klassificera den som en faktiskt "bra film", men det är helt klart ett steg i rätt riktning.




Jag skrev inte detta för att skapa debatt eller diskussion kring någonting. Var bara ett sätt för mig att få ur mig mina egna tankar och åsikter kring dessa filmer. Tyckte inte riktigt det framkom så bra tidigare i tråden, där jag på förra sidan blev helt till mig av nostalgi, och på sidan efter det ursäktade det lite och klargjorde det hela. Men jag vill även säga tydligt, att jag inte hatar Prequel Trilogin. Om ni läser igenom mina recensioner, så märker ni att jag även lyfter fram mycket bra i de flesta av de. Så, tack för mig. Ni får mer än gärna kommentera, men jag kommer nog inte hålla till en massa i övrigt i denna tråd.
Senast redigerad av 2 Dark-lord, redigerad totalt 23 gång.
“This will be a day long remembered. It has seen the end of Kenobi, it will soon see the end of the rebellion.”

Användarvisningsbild
MurderCapital
Fuktfarmare
Inlägg: 493
Blev medlem: 11 juni 2013 kl. 21:33

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av MurderCapital » 11 februari 2016 kl. 16:11

Många bra poängen Dark-lord, även om jag inte håller med dig.

Tycker också det är roligt att du dra upp att vi inte får lära oss känna karaktärerna i Episode I, samt dåligt manus och doser av fanservice... Låter 100% som problemen med "The Force Awakens" :lol:
The negativity is strong in me. :roll:

Användarvisningsbild
Dark-lord
Jedirådsmedlem
Inlägg: 5325
Blev medlem: 29 december 2009 kl. 21:56
Ort: Örebro

Re: Synen på prequel-filmerna

Inlägg av Dark-lord » 13 februari 2016 kl. 08:38

Tack så mycket! Kul att folk uppskattar ens initativ och synpunkter. Var ärligt lite orolig när jag såg att någon svarat, att varenda detalj jag skrivit skulle bli sågad.

Hehe, ja du, MurderCapital, det är ju upp till var och en. Precis som du sa ovan så håller jag inte med dig om det. ;)
“This will be a day long remembered. It has seen the end of Kenobi, it will soon see the end of the rebellion.”

Skriv svar