Format: Nintendo Gamecube, PlayStation 2, Xbox
Genre: Action
Utvecklare:

Pandemic Studios

Utgivare:

LucasArts

Åldersgräns: Från 11 år
Utgivningsdatum:

15 november 2002 (Nintendo Gamecube)

7 februari 2003 (PlayStation 2)

9 maj 2003 (Xbox)

Star Wars: The Clone Wars är som de flesta andra Star Wars-spelen nu för tiden baserad på de nya Star Wars-filmerna, i detta fallet tar Wars: Episod II - Klonerna Anfaller, vilket kanske spelets titel också påpekar. Lucasfilm har som bekant utannonserat en rad titlar i olika format (böcker, serietidningar, spel etc.) för att få klonkriget att "utspelas" i realtid och det här spelet är alltså det allra första steget i det projektet.

Spelet börjar där filmen slutar, alltså vid klonkrigen. De tre första banorna utspelar sig under Republikens anfall av Geonosis där du får styra jedimästaren Mace Windu (i allt från en välbepansrad tank, till fots och med republikens krigsskepp) och efter det spinner berättelsen fritt vidare och du får spela som både Anakin Skywalker och Obi-Wan Kenobi, dock mestadels i olika fordon. Handlingen är den att greve Dooku har upptäckt ett uråldrigt vapen som användes som användes under sithkriget för tusentals år sedan. Han planerar att använda det här hemska vapnet för att kunna ta över galaxen och han måste stoppas samtidigt som även Separatisterna (mestadels representerad av Handelsfederation och Teknounionen) tycks vara överallt och måste sinkas.

Grafiken i Star Wars: The Clone Wars är inte den snyggaste som varken PlayStation 2 eller Gamecube skulle kunna prestera, och det är faktiskt lite synd att ribban är lagd på en så låg nivå. Missförstå mig inte, grafiken är inte helt kass, men vissa närbilder på t.ex. klonsoldater ser väldigt ihophafsat ut. Det är nästan lite LEGO-varning i de ögonblicken. Stora klumpiga polygoner utan liv är inget jag drömmer om. Men lyckligtvis är det som sagt bara i några få fall som det är så illa.

Spelets starka sida ligger på striderna som är fruktansvärt intensiva. Och att se ett så stort antal soldater och fordon attackera varandra är minst sagt pampigt och imponerande. Det här är knappast ett spel med en medryckande handling, men man är nog lite fel ute om man letar efter det också. Handlingen i The Clone Wars är snarare till för att löst binda ihop de varierande banorna, och påminna spelaren om varför man är precis sparkade teknounionens grönfärgade rumpor.

Även ljudet är klart godkänt, som det nästan alltid är. Om det är något som LucasArts verkar kunna göra så är det att få till ett bra ljud. Å andra sidan är det svårt att misslyckas när man har tillgång till den ljudarkiv som Star Wars-filmerna besitter.

Musiken behöver jag nog knappast lägga någon tid på att beskriva. John Williams musik från filmerna slår sällan fel. Av kostnadsskäl så används inte de riktiga skådespelarnas röster. Man har istället anlitat ersättare som har liknande röster, och jag tycker faktiskt att det (med vissa undantag) fungerar bra. Corey Burton som även blivit anlitad till flera andra av LucasArts spel gör en minst sagt mörk och djup tolkning av greve Dookus röst. Christopher Lee låter nästan tam i jämförelse, och det säger väl en hel del.

En rolig bonus i spelet som blir allt vanligare i LucasArts-spel är extramaterialet. Beroende på hur många bonusuppdrag du löser på de olika banorna så låser du upp olika bonussaker. Ett urval är bland annat extra multiplayer-banor, musikspelare, skisser och en bakom kulisserna-dokumentär på några minuter. Det roligaste extra materialet får du upptäckta själv.

För att citera jedimästare Yoda. "Begun, the clone war has"

Betyg: 6

En halvfärdig medelmåtta.