Ett ej upplyst rum, tio datorer och åtta spelare. Jag ser för första gången The Old Republic framför mig. Det är ingen video, ingen trailer eller gameplay film, utan det riktiga spelet, rakt framför mig, inom räckhåll. Spelet är i sitt stora hela färdigt vad det gäller funktion, men en bra bit ifrån finslipat till det yttersta. En del arbete återstår. Men vem bryr sig om det?

Två platser är lediga och vi är tre som kliver in i rummet. Vi är flera som erbjuder oss att vänta på vår tur och det är jag som vinner den duellen. Förloraren är den som direkt får sätta sig ner och lira The Old Republic för första gången. Jag tror inte han kände av förlusten. Istället för att kasta mig in i en förtrollad värld får jag nu fria händer att röra mig runt i rummet och se ett gäng Star Wars-fantaster och MMORPG-spelare testa på ett spel som är långt ifrån release. Det är som sagt åtta datorer som är igång, två till finns i rummet men som ej fungerar för dagens syfte. Därför jag få stå och luta mig över andra som njuter av spelet.

En härlig första syn är att jag inte ser ett gäng som är uteslutande sither eller jedis. BioWare har gjort ett spel där möjligheten finns, men där det inte är ett krav att man spelar som en sabelsvingande karaktär. Åtta unika klasser med olika fokus, färdigheter, storys och uppdrag. Även om hälften av klasserna i dagsläget är sådana som kan känna Kraften så är ändå den andra hälften utan förmågor att svinga ljussabel eller använda Force Push. BioWare har lagt ner extremt mycket arbete på att se till att oavsett klass, så har man ett unikt och underbart äventyr framför sig. Och folket har uppmärksammat det. 

När det äntligen är min tur så känner jag mig förberedd eftersom jag nu har sett vad andra har gjort och fått gott om tid att höra och ställa frågor. En plats blir ledig och jag sätter mig ner, tar på mig hörlurarna och startar upp. 

Valet för mig är självklart. Den mörka sidan är det som lockar. Sith Imperiet blir den fraktion jag väljer och klassen blir Sith Warrior. En av mina yngsta och bästa bioupplevelser var när jag såg Darth Maul slåss mot två jedis. Så mycket badass har sällan lyckats återskapats. Så när det är dags för ras så blir det varken den antika Sith Pureblood eller den mänskliga rasen, utan jag vill ha rasen med horn, Zabrak. Många tar sig snabbt förbi dessa första steg med att skapa sin karaktär, men utseendet är inte utan värde. Detta är ett BioWare-spel vi talar om, ett MMORPG. Hundratals timmar kan bli spenderade och i detta spel finns det en helt ofantlig mängd dialog mellan karaktärer. Det var inte längesen jag testade Star Wars Galaxies, ett annat Star Wars-MMORPG. Ett spel där dialog slängs upp i tysta pratbubblor och dialog-fönster. Men i The Old Republic har alla röster samtidigt som dialogen visas i ett mer filmiskt läge istället för ett tredjepersonperspektiv. Din karaktär som du skapat kommer du få se väldigt ofta i bild medan du samtalar med galaxens alla figurer. Ett varningens finger alltså för de som utan mycket tanke skapar en karaktär med ett groteskt utseende. 

När jag har gjort alla mina val och skapat min karaktär så får jag till slut ”Star Wars” på rutan med dess rullande text, som är helt specifikt för de som valt att bli en Sith Warrior. Och istället för en neutral planet, en startplanet som alla hamnar på ,så skickas jag istället direkt till Korriban, den mest ökända av alla Sith-planeter, för att påbörja min träning. 

Jag är rätt så van vid BioWares rollspel medan jag har en sämre vana för MMORPG, men jag finner mig ändå snabbt vid kontrollerna för detta spel. BioWare har som mål att locka alla möjliga, alla deras tidigare rollspelsfantaster och Star Wars-fans, men också en stor skara casual-spelare. De har ju inte gjort det hemligt precis att alla som spelat World of Warcraft blixtsnabbt ska kunna anpassa sig till The Old Republic. För de mer krävande hardcore-spelarna så lovar de allt det bästa som finns i andra spel även finns i The Old Republic, samtidigt som spelet bjuder på mer unika klasser än någon annanstans, röstskådespeleri i en omfattning aldrig tidigare skådats, samt såklart en story i riktig toppklass. 

Min zabrak har precis landat och ska precis ge sig ut på detta äventyr. BioWare är skaparna, men äventyret är mitt. Valmöjligheterna är många, så det är min resa. Jag börjar med att rapportera in hos den som upptäckt min potential. Att bli en Sith är ingen barnlek med alla konkurrenter som springer omkring. Det gäller att man visar vad man går för. Jag har sedan långt tillbaka blivit förförd av allt som rör Sitherna, deras historia och mäktiga gestalter. Stämningen på planeten infiner sig snabbt. Jag stormtrivs redan.

Gå och hitta ett bättre vapen. Ett klassiskt MMO-uppdrag. Massvis av fiender på vägen samtidigt som man kan snacka med folk påvägen för att få sidouppdrag som ger en bonusar. Döda X antal av dem osv. På inget sätt bättre än något annat spel. Men jag har precis landat och gått igenom en enda av väldigt många av Korribans dolda gravar med sina särskilda skatter.

Den lilla byggnaden jag började ifrån är dock inget annat än en inträdesplats. Direkt framför mig är de gravar jag senare ska plundra. Men bakom dem, längre bort, sträcker sig en massiv pyramidsliknande byggnad upp mot skyn. Det är där min verkliga träning börjar på den återuppbyggda Sith Akademin. Som en gammal spelare av Knights of the Old Republic-spelen så kan det nämnas att det finns inget liknande i de tidigare spelen. Vi har nu förflyttat oss från ett över sex år gamla singelplayer-spel till ett MMORPG där massor med spelare ska få fylla servrarna och alla planeter. Allting måste därmed vara större. Och det är helt klart en mäktig vy. Spelets grafik har kritiserats av en del, men jag vet att det inte är Crysis jag spelar. Inte ens ett rollspel som Mass Effect 2 eller The Witcher 2. Ändå finner jag att spelet faktiskt är snyggt. Inte bara dugligt eller acceptabelt, inte vackert eller fantastiskt, men snyggt. Mer än godkänt enligt mina mått. Trots att spelet inte är färdigt. 

Efter en stund sightseeing springer jag nästan upp för trappan mot Akademin. Jag vill så gärna se insidan. Jag har dock ett uppdrag först. Rapportera in till personen vid ingången. En Sith Pureblood står och väntar på mig där, en ”kvinnlig” Sith Pureblood. Det är av betydelse att jag säger kvinnlig. Detta är ett BioWare-spel. Jag börjar tala med henne och snabbt upptäcker jag att det går att flirta. Jag är inte seg med att kommentera att jag gillar den röda tonen på hennes färg (Sith Pureblood är just det, röda). Utan att riktigt få nobben så säger hon att hon ser upp till personer med makt och styrka. Jag är ny, så jag är inte där än, men kanske senare säger hon. Romanser har blivit väldigt vanliga i BioWare-spel och The Old Republic är inget undantag. Det har nämnts tidigare, men detta är första gången jag själv får uppleva det på bild. Nästan förvånad kommer jag att tänka på att vi inte fått sett någon romans-trailer hur man ska, eller inte ska bete sig framför det motsatta könet i The Old Republic. Nyligen har det blivit tydligt att samkönade romanser kommer inte till releasen, men möjligen senare tillägg.

Jag tar mig vidare in i Akademin. Beskådar dess skönhet och vill gärna upptäcka varje hörn, men tar istället och letar upp han som ansvarar för min träning. Men jag stoppas på vägen dit. En annan lärling, som jag, är ganska tydlig med att han ogillar mig. Han berättar för mig att inget hindrar honom från att döda konkurrenter. Det är inget brott, sålänge man inte blir upptäckt. Tillslut får jag dock gå vidare, utan våldsamheter denna gång. Hos min lärare får jag ett nytt uppdrag. Förhöra fångar. Låter enkelt tänker jag. Men det visar sig vara allt annat än det.

Det visar sig vara tre fångar jag ska bestämma ödet av. Jag ska få höra deras historia hur de kom dit, sedan själv ta det beslut jag finner rätt. Ska jag vara en rå Sith och bara hugga ner dem alla, eller ska jag se vad det faktiskt handlar om och ge dem ett rättvist beslut? Eller finns det fler anledningar till vissa beslut? Jag bestämmer mig för att variera för att se olika reaktioner. Mitt syfte är ju att upptäcka saker i spelet. Första fången är en kvinnlig prisjägare som dödat en från Imperiet. Hon är anklagad för att jobba för Republiken. Hon hänvisar sin oskuld och säger att hennes arbetsgivare inte har koppling till Republiken och att hon inte visste att offret var från Imperiet. Hennes berättelse visar att hon har färdigheter och verkar orädd inför mig, så jag tar beslutet att skicka henne till en Sith Lord som har hand om mänskliga agenter för att se om hon kan göra nytta där. Beslutet ger mig en svaga Light Side-poäng p.g.a. att jag skonade henne. Personligen blir jag lite missnöjd över det. Nästa fånge är en äldre Sith Lord som misslyckats med ett uppdrag. Jag kan inget annat än minnas den senaste CGI-trailer med Darth Malgus och hans mästare. Varje Sith Lord vet att misslyckanden inte tolereras. Tidigare lyckade uppdrag som Sith Lorden gjort ger honom heder, men jag dödar honom likväl i sin bur för hans misslyckande. 

Den sista fången har en komplicerad historia och jag finner mig inte veta vad jag ska göra. Fången är inte värd min uppmärksamhet så jag låter bli att ta något beslut. Jag återvänder till min nuvarande lärare och får höra resultatet av mina beslut. Trots Light Side-poäng så får jag beröm av att ha överlämnat en tillgång till en mäktig Sith vilket kan förstärka Imperiet och Sith Lordens inställning till mig. Fången jag avrättade var också rätt beslut då det var helt enligt Sithernas tro. Men läraren förstod inte mitt beslut över den sista fången. Jag hade makten och var i en beslutande position. Ingen Sith ska tveka utan måste visa vilja. Att inte ta ett beslut visar svaghet och osäkerhet. Han förväntade sig bättre av mig. Trots två tredjedelars framgång så känner jag mig missnöjd av de saker jag förbisett. Det fanns ett djup jag inte var redo för.

Det var tänkt att jag skulle hinna med en raid med andra spelare, men lite tekniska problem drog ut på tiden. Synd då allt var inte självklart underbart med spelet, men det är så väldigt lite man hinner på ett fåtal timmar. Kompanjoner, underklasser, besöka planeter och oräkneliga platser, crafting, flashpoints, raids, rymdstrider och att faktiskt ta sig igenom den långa storyn. Det är kort och gott ett gigantiskt och ambitiöst projekt, och några enkla bedömningar går inte riktigt att göra, inte ens när man fått testat det själv en liten stund. Men än så länge ser det lovande ut.